Direktlänk till inlägg 1 september 2010
Rätt så tacksamt ställe jag är på ändå, tack vare helgonet Santa Rosa blev det långhelg och ett ypperligt tillfälle att resa runt! Vi kom oss iväg på söndag morgon, en 5½-timmars buss till staden Ica. Där hittade vi ett litet hostel och en resebyrå, och nästan direkt bar det av till lagunen Huacachina, 5 km utanför stan. Eftersom stället är just en lagun finns det gott om ökensand, och vi ville testa sandboarding!
Tuff bild, men jag står upp! ...nån sekund till...
För att ta sig till, uppför och nerför sandbackarna använder man dunebuggies, en rejäl öppen bil med störtbågar, plats för 10 åkare och en instruktör/chaufför. Var fruktansvärt roligt bara det! Ska vi verkligen ner för denna backen!? Ee, jaa det de ska vi tydligen..! WHOOAAAAAAH!!! Inte särskilt långt ifrån bergochdalbana alltså… Några minuter senare var vi framme vid backar som var bra nog, och det bar av nerför! Första åket skulle alla göra liggandes på mage på brädan, alltså huvudstupa rätt nerför! Samma där...: WHOOAAAAAAH!!!! Sen konstatera att det var smartast att hålla tillbaka skrikreflexen, det är inte supergott med sand i hela munnen, och man får med sig tillräckligt ändå! Nästa åk provade jag på fötterna, men kardborrebindningarna var inte de bästa, och backen tog slut väldigt fort… Så jag kan väl inte säga att jag bemästrar den brädan heller än =( Snopet nog blev det bara ett åk till (på mage, var mkt roligare!), men en ordentlig tur i buggien!
Huacachinalagunen, inte samma vinkel, men ändå
I Huacachina strosade vi runt lagunen och åt middag på en mysig restaurang med fin utsikt över stället. Min Lonely Planet hävdar att stället länge var ett av Perus jetsethäng, men att det nu bara är partysugna backpackers. I vilket fall har det belönats med en plats på 50-sedeln!
På kvällen i Ica blev det en väldigt informell Piscoprovning, rätt okej, men Piscon gör sig betydligt bättre i drinkar! I området runt Ica finns många gårdar där man odlar druvor och framställer både vin och Pisco. Sen tidigt i säng för att gå upp tidigt nästa dag…
Pelicaner i Paracas, inte särskilt folkskygga
Minibussen som skulle hämta oss kom inte, och det visade sig att den stod två kvarter bort, utanför stadens andra Hostal Dorado… Men en timme senare var vi framme vid havet och båtarna som skulle ta oss till reservatet Islas Ballestas. Redan i hamnen fanns pelikaner som välkomnade oss, och pojkar som lurat dit dem med fisk i händerna (och tog betalt för att ge oss turister tuffa bilder =)) För övrigt: även här var det SOL! En bristvara i Lima, så helt underbart 8-)
Direkt när vi lämnat bryggan hade vi turen att få syn på delfiner, men dessvärre kom vi oss inte så nära dem. Efter en stunds båtfärd kom vi till geoglyfen Kandelabern. Den mäter 150 x 50 meter, så den är hyfsat stor. Och ett mysterium, ingen vet varför det är där eller hur gammal den är. De vanligaste teorierna är: 1. Paracaskulturen som levde i närheten avbildade en helig kaktus med hallucinogena effekter. 2. Pirater använde den för navigering, då den ligger i nord-sydlig riktning. 3. En frimurarsymbol med anknytning till Perus befriare San Martín. 4. Aliens! På grund av flera orsaker kan man inte tidsbestämma symbolen, och det är också saker som gör att den kommer att bevaras. Det finns inget biologiskt material, det är bara sand som flyttats på. Vinden ligger alltid på från andra hållet. Havet gör att marken för varje år blir hårdare och hårdare. Det regnar 1.85 mm per år! Ingen risk heller att den spolas bort.
La candelabra
En kvart därifrån ligger Islas Ballestas, resans huvudmål. Öarna består av vulkanisk sten, och har flera speciella djurarter. Det man först ser är de tusentals och åter tusentals Boobies, mer eller mindre som måsar… Det är mer fåglar än icke-fåglar på öarna så att säga, inte många till som får plats. Speciellt för dessa Boobies är ett de i pannan har celler för stötdämpning, när de träffar ytan då de dyker efter fisk är hastigheten 90 km/h…
På öarna fick vi också se sjölejon, krabbor, fler pelikaner och den utrotningshotade Humboldtpingvinen. Det finns ingen växtlighet alls, något som också avspeglas i fågelbona, gjorda av deras eget bajs. Detta fågelbajs är också omstritt, man kom nämligen på att det är ett utmärkt gödsel, och tillgången efter tusentals års bajsande (upp till 50m djupt!) var i princip obegränsad. Man exporterade över hela världen med stora vinster, och under Stila havs-kriget var detta en av sakerna man stridde om. Fågelbajs! Numera utvinner man var femte till sjunde år, och det är folk som jobbar som bajsvakter för att ingen ska komma och sno… För att skydda de känsliga djurarterna finns ingen elektricitet, och man är fast på ön 3 månader i taget… Kul jobb!
Tillbaka efter en härlig båttur blev det lunch. För min del Chicharrones de mariscos, friterade skaldjur och bläckfiskar. Såå gott! Lite strosande längs kajen, sen tillbaka till Ica, och sen hem till Lima… Får se var det blir för nya äventyr när denna fyradagarsvecka är avklarad! Denna helgen har varit riktigt toppen, Christophs födelsedag, cocktails med Fatou och Andrew (underbar cocktailbar, har hur många som helst, med svenska mått billiga och såklart supergoda!) , och till sist denna tuffa utflykt! Idag tisdag har jag i alla fall haft min sista spansklektion, så nu har jag bättre möjligheter att hitta på saker efter jobbet också. Och hotellet i New York om en månad är bokat! =)
Chacharrones direkt från havet, supergott!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 |
||||||
|