Efter Trujillo tog vi en buss till Máncora i norra Peru. Denna bussen var betydligt bättre än den vi kom att åka hem med. Var nästan som på flyget! Man checkade in väskan, de tog fingeravtryck och alla passagerare filmades. Stolarna var bekväma och gick bra att sova i. En mexikansk moralfilm visades, den handlade om äktenskapets behov av Jesus närvaro. Var kanske inget vidare, men väl med engelska subs! Framme i Máncora checkade vi in på Hospedaje Sol y Mar. Låg himla fint till, och man hörde väl vågorna in i sovrummet...

  Fatou vid poolen =)

Jag bestämde mej för att prova på surfing, var himla skoj!! Jag insåg att det skulle bli bäst om jag tog en lektion först. Carlos var himla duktig, och hade surfat i 9 av sina 22 år. Med sina grodfötter skötte han transporten, så jag inte skulle trötta ut mej på simmandet. Han hjälpte mej också att hålla balansen och ropade när det var rätt ögonblick att försöka resa sig.

 Carlos går igenom grunderna

Jag kom upp och surfade i alla fall 5 vågor under min timmeslånga lektion, varav två nästan hela vägen upp på stranden. Jag var så nöjd att det funkade att jag inte märkte att vattnet höll på att ta slut! Riktigt häftigt! Dessvärre blev det inte nåt kort på mej surfandes… De bästa vågorna var en bit bort från stranden, och när jag väl kom mej nära hade Fatou nog tröttnat… Men jag gjorde det!

 Jag på brädan

På kvällen ville jag prova en annan ceviche, med blandade skaldjur. Vi valde en billigare restaurang än dagen innan, där vi delat en lyxig italiensk pizza. På nåt sätt lyckades jag istället för ceviche beställa in hummern (=Langosta, Langostini=räkor, betydligt billigare!) Cevichearna låg på 16 eller 18 soles, och när han sade ochenta (80) tolkade jag naturligt det till arton… Var väldigt konstigt att jag fick in en hel hummer! Med blandade skaldjur visserligen… Men jag tänkte inte mer på det, utan åt i godan ro. Andra saker är så himla billiga här, så varför inte också hummern? Så när vi skulle betala fick jag en smärre chock. Sedan dess har Fatou mobbat mej genom att vid valda tillfällen utropa ochenta! Himla roligt tydligen :p (80 soles är drygt 200kr, men ändå) Hur som helst måste jag förbättra min spanska, snabbt!

  Ochenta!

Hur som helst hade vi det himla gott, Limas ständiga vintermolntäcke är fruktansvärt tråkigt! Sola, bada och strosa runt. Máncora har sol året runt, och under högsäsongen är det här Perus jetset håller till…

  Bad i Stilla Havet… Jag verkar ha spanat in några snyggingar!

Frukost på stranden, och underbara solnedgångar! Ölen kostade 4 soles, för en rejäl flaska och kall! Och happy hour på drinkarna =)

  Sista dagen blev det den avsedda Cevichen, (räkor, lime, rödlök, salt och chili) serverad med torkad majs och bananchips.

På måndagen tog vi oss ner på stan och bokade våra flygbiljetter. Första biten, Lima-Trujillo gick på 600 soles, vilket vi tyckte var rätt dyrt. Planen var att sedan ta en buss till Máncora, kanske en dagstur till Punta Sal ett stycke norrut, för att sedan flyga från Tumbes tillbaka till Lima på lördagen.

Flygandet med LAN gick utmärkt. Men fast vi tagit oss en bra bit norrut, och bort från Lima, var det moln även i Trujillo... På flygplatsen väntade Oscar och hans taxichaufför, och vi blev körda till en vän till Oscars lägenhet, där vi fick ett rum att sova och ha våra väskor i. På kvällen gick vi runt lite grann i Trujillos centrum, med gamla kolonialbyggnader och torget, som här, och som i alla städer, heter Plaza de Armas. Oscar rekommenderade sedan ROKY´s, en stor restaurang som serverade criollo-mat. Jag provade en Lomo Saltado, en Peruansk specialitet.

Nästa dag bar det av på arkeologiska äventyr, först till Huaca de la Luna, måntemplet, tillhörande Mochekulturen. Moche levde mellan 100-800, och templet var riktigt tufft, Man hade nämligen begravt templet inte mindre än fem gånger, och sedan byggt ett nytt utanpå! Genom att på valda ställen öppna upp templet har arkeologerna hittat sex nivåer av väggmålningar (ungefär som på en lök...), väl bevarade. Målningarna är i färg och relief, och föreställer bl a gudar, krigare och krigsfångar. I 7 terrasser är olika motiv avbildade för olika våningar på templet, längs stora delar av templets ytterväggar.

  Tre av de 7 nivåerna, fast färgerna är bättre i verkligheten. Man ser också lite in i templet, nästa lager.

 Guden Ayapec

På andra sidan den nu försvunna staden, ligger Huaca del Sol, enormt till storleken, (228 x 136 x 48 m) också byggt i terrasser och av tegelsten, men dessvärre har gravplundrare och 1500 års väder gjort att endast en tredjedel finns kvar. Denna byggnad var mer administrativ.

Jag, staden och Huaca del Sol

På lunchen åkte vi till byn Huanchaco för att äta. Det blev som sagt min första Ceviche =) Efteråt gick vi längs stranden och kollade på byns berömda bananbladsbåtar, som fortfarande används till fiske.

 Oscar och jag i Huanchaco

På eftermiddagen blev det mer arkeologi, i Chan-Chan. Chimu-folket (850-1470) var inte lika konstnärliga som föregångarna Moche, men resterna av palatset var enormt stort! Ursprungligen fanns nio palats, det man kan besöka täcker 11 hektar, och var endast till för kungafamiljen.

 Chimu lät många av väggarna prydas på temat; djur på marken, sedan havet och överst himlen.

Man hyllade månen och havet till skillnad från inkafolket (som kom att erövra staden, strax innan spanjorerna kom) som hyllade solen och bergen.

  Kontor för administration, väggarna symboliserar fiskenät. Cirklarna nertill är månar, och i salen finns 364 stycken, för årets 13 måncykler.